Jaktprov Koberg

Igår var det jaktprovspremiär. Ganska entusiastisk var jag för jag tycker att hon har skött sig bra det senaste. Det gjorde hon inte idag.. Eller hon skötte sig bra på sånt som hon inte brukar sköta sig på annars och dåligt på sånt som brukar gå bättre. Kritiken får tala:

Samarbetsvilja: Mycket god samarbetsvilja
Sökarbete: Finner vilten i djup o bredd men kunde vara effektivare då hon tar om flera gånger i samma område.
Fart: Anpassad god
Uthållighet: I god kondition
Näsa: Kunde vara effektivare i sitt nosarbete
Dirigerbarhet: Väl i hand på vatten, löser uppgiften effektivt men lämnar viltet på stranden och kommer hem tom
Markeringsförmåga: Markerar och minns en distinkt, nr 2 tas med hjälp av föraren, bra markering i vatten.
Skottreaktion: Normal uppmärksam
Stadga: Fast i skott o kast men piper i passivitet
Apporteringslust: Apporterar spontant samtliga vilt men inlevererar ej vattendirigeringen.
Apportgrepp: Mjukt balanserat grepp med bra avlämningar till föraren
Simsätt: Riktigt simsätt, lugnt
Vattenarbete: Lätt att få till arbete i vatten
Hundtolerans: Tolerant

Sammanfattande kritik: En hund som genomför provet i dess helet, önskas lite effektivare uppföljning av vittringar i fältarbeten, samt måste inleverering av samtliga vilt ske till föraren.

ja, det var kritiken. Mest nöjd är jag med "Mycket god samarbetsvilja" och "Väl i hand på vatten". Inte alls nöjd med "piper i passivitet" och vad hon pep, efter det kalla vattnet naturligtvis. Som jag har tänkt innan, så skall jag inte starta henne när det är så här kallt i vattnet för att hon blir ännu mer uppjagad då. Vad som hände på söket vet jag inte, om hon blev förvånad över att det var vilt och hon fick ta dem? Det var det första som hände på hela provet så hon kanske inte helt hade kopplat att det var vilt hon skulle hämta än, för efter söket var det inga problem med att känna några vittringar.

Vattendirigeringen ångrar jag att jag inte blåste inkallning för att försöka få henne att ta vattenvägen hem, tror helt enkelt att hon tyckte det blev för jobbigt att få den stora fågeln genom riset och jag kallade in henne hela tiden, så då var det väl bara att lämna den om det nu var så bråttom.. Vem vet hur en hund tänker?

Men stressen var tråkig att se. Nog för att jag visste att hon skulle bli uppjagad, men så mycket.. Nu står alla mina förhoppningar till att vi INTE kommer med på provet i Hjo om två veckor, utan vi får sommaren på oss att gnälla och sluta gnälla. Men så fint hon går på vattnet. Det är roligt att se!

Västras Flatshow WT

Vårpremiär på WT. Kändes bra innan, nervöst under tiden och bra efter.

Lite stressad hund genom banan, tyst pip vid några tillfällen men fick henne att sluta. Mest nervös inför provstarten nästa helg när det är vilt med.. men tillbaka till WT:t.

Post 1: Markering och dirigering
Fixade markeringen bra, men fick korrigera lite på ingången. Tråkigt att det skall komma tillbaka hela tiden, när vi tränar själva vänder hon väldigt snabbt hem, men så kommer det andra hundar och mer stress och de gamla dåliga beteendena vaknar. Dirigeringen gick väldigt fint. Rak linje ut till ett träd. Söksignal, en liten vända runt och in med dummyn. 19p.

Post 2: Dubbelmarkering
Ganska korta, såg inte så svåra ut. Hon sprang på den sist kastade, stannade upp precis vid nerslaget med tog en liten stund innan hon hittade. Andra sprang hon till nerslagsplatsen, kastade ett getöga och vände sen av mot kastaren och försvann i skogen bakom honom. Jag var tyst en längre stund (tyckte jag) sen kallade jag in två gånger. Då kom hon faktiskt närmare och sneddade in på nedslagsplatsen igen, fick en söksignal och hittade! 16p. Lite förvånad över att hon inte hittade med en gång när det såg "så lätt ut", men glad att hon kom tillbaka på signalen. Motsatt beteende mot senaste WT (1 1/2 år sedan). Träningen har gått åt rätt håll!

Post 3: Dubbelmarkering på linje
Hon tog första direkt, på andra tog jag det säkra före det osäkra och skickade som en dirigering med ett extra ut när hon passerade nedslagsplatsen för första. Inga problem och dummyn hem. Även här en liten extra inkallning för att hon skulle komma mer direkt hem med dummyn. 17p.

Post 4. Dubbelmarkering
Första i lite smågranar där man inte såg hunden, andra över en liten bäck. Hämtade in båda utan problem, men var tvungen att lägga på en inkallningssignal på första då hon såg ut som hon skulle lägga ner dummyn. 18p

Post 5. Markering och dirigering
Först kastades en markering från en gräsplan in i tät vegetation där man inte såg hunden. Hon fick jobba en stund innan hon hittade, kom ut på gräsplanen igen vid ett tillfälle, men gav sig tillbaka in utan påverkan. Dirigeringen tog hon bra, fast jag fick nog klämt i med tre UT på vägen. Första kändes lite onödigt, men hon sprang till rätt träd utan fler signaler än så. 16p

Resultat: 86p, samma som tredjeplatsen, fast de hade bättre på den viktade stationen, en poäng mindre än 2:a platsen (Göran o Norton) och två poäng mindre än vinnaren i ÖKL. Det var dessutom två hundar med 85p, varav Åse och Sputnik var en.

Nöjd med: Att jag inte behövde blåsa en enda stoppsignal! (ren feghet) Hennes arbete i stort, tyckte hon skötte sig väldigt bra förutom..
Missnöjd med: Att hon inte bara kan hämta och komma tillbaka! Rakt! men, men.. ibland gör hon ju det och det är väl bara att hoppas att de gångerna överväger.

Jag är åtminstone nöjd med både min och Trassas insats, vi får göra några inleveringsövningar i veckan, kanske det håller till på söndag när det gäller på riktigt!

Det bästa och vad jag egentligen satsade på innan var att komma över 75p och få ett första pris och det fick vi! Ett till och vi får lov att starta i Elitklass WT och det kan ju va kul att testa :) Har nu anmält till ett till i Göteborg..

På väg framåt!

Vi har kommit igång lite mer med träningen nu. Anmält till två WT, första om ca en vecka. Känns kul att testa hur det funkar. Ingen omöjlighet att det blir en som ilsket står och visslar och en annan som springer runt och letar för sig själv, men förhoppningsvis blir det inte så.

Idag gjorde vi ett långt linjetag upp på brudaremossen. 250 steg orkade jag räkna, sen var det några till. Trassa var med uppe och lade ut. Skickade och hon sprang, tills hon hade kanske 70 m kvar, där stannade hon och tittade på mig. Var nog lite chockad att hon skulle springa SÅ långt, fast hon visste vart hon skulle. Ett ut behövdes så sprang hon upp och hämtade sin boll.

Jag skulle givetvis skicka upp henne en gång till. Det gick inte så bra.. På tredje skicket kom hon nästan upp, försvann ur synhåll. Jag kallade in, ingen reaktion, igen.. ingen reaktion. Sen fick hon vittring på bollen och sprang och hämtade den, så det var bara att gå 200 m uppåt igen, ta bollen lägga tillbaka, sätta hunden, backa ca 70 m, kalla in och skicka ut. Det funkade. Hade varit illa annars..

Slutsatsen blir att vi får fler promenader till skidbacken, avstånden behöver längas!

Snart skall även anmälning till B-prov i Koberg och Hjo skickas in, lika bra att testa, tycker hon har skött sig ganska bra på träning med andra hundar nu, även med vilt. Bara att hoppas på en Ljungås-repris.

God Fysik!

Igår var vi hos Annika igen, första gången sen början av december. Jag tycker att hon verkar ha mått bra, men börjat se lite risig ut (tydligen mest för att hon fäller, jag har sån koll). Vi fick den glädjande nyheten att musklerna i ryggen börjar komma fint och att hon inte hade stelnat på samma sätt som förut. Lite stel var hon men inte mer än som kommer av bara vanlig träning.

Uppmaningen blev därför att fortsätta som tidigare. Jag skall försöka ta lite längre pass med gåträning, men annars fortsätta som vi har gjort, gå i ren skog istället för stig och att hon får gå bakom eller i koppel första (försök, försök) 20 minuterna.

Annars verkar vi ha lite träningspause, inte mycket jaktträning just nu, men imorgon blir det nog lite tennisbollar och visselpipa i skogen :) och kanske träning i helgen, får se vädret lite, vill inte göra för mycket med henne om det är kallt och halt. Inte värt fysiska risker (fast jag kommer ha svårt att låta bli). Får se om jag hittar lite promenadsällskap som kan uppväga isf.. :D

Ett Nytt År

Fyllt av löften och förhoppningar! Det gladde mig i några dagar runt nyår att gå runt och säga att 2011 har varit jobbigt - jag tror att 2012 kommer bli det bra året. Året där allt faller på plats!
Nu några dagar senare känns det inte så ljust längre. Inte mörkt heller. Bara likadant. Likadant är det.

Var med på träning i kållered. Trevlig träning, lagom träning. Kan stämma in i tidigare klagolista, inte så konstigt för vi har inte direkt ändrat något sen senast. Var väldigt glad att få en kommentar om att jag låter det gå ungefär tre signaler innan jag gör något. Jag brukar vara noggrann. Jag har iallafall som mål att vara noggrann. Det är på något vis roligt att se att jag tappar det när jag inte är observant, eller när jag inte har blivit kritiserad på länge, så ett stort tack för de orden.

De ljusa punkterna får nog sägas vara markeringarna. Både apportkastare och tennisboll tog hon väldigt fint, de allra flesta. Känns som det börjar löna sig mitt lite längre bollkastande på överväxta ängar, såg ut som att hon hörselmarkerade de allra flesta.

Mörka delar som vanligt stoppsignal, inkallning utan dummy och TRE knallningar på apportkastar dummy. Direkt efter skottet stack hon, har inte hänt sen hon var två år. Erkännas ska att jag lite medvetet inte hade någon hundra-koll på henne, inget varnande finger framför nosen, snarare en rörig matte som fumlade efter ett koppel. Tror det var därför som det inte kändes så farligt, mest förvånande faktiskt och lite bra att få en chans att säga till henne att det är fel.

Men nu är vi tillbaka och upprätade.
- Har det blåst en stoppsignal som inte lyssnas på så skall detta korrigeras. Jag skall dock försöka få mig själv att inte blåsa så ofta, helst inte när hon redan har fått vittring för att minimera antalet onödiga "kamper" förhoppningsvis ge henne en känsla att jag försöker hjälpa henne att hitta inte hindra henne (strävat efter detta i snart fem år nu, varför ge upp..)
- Skickas hon på en linje skall det komma ett nej när hon bryter den och börja om (särskilt om det är synligt, men egentligen även på dolda) .
- Avvik från anvisat sökområde skall också korrigeras med nej, inte stoppsignal.
- Alla signaler ges EN (1) gång.
- Ta tiden vi behöver för att få det bra oavsett vem vi tränar med (klart svårast)

Idag körde vi lite dolda linjer uppe på getryggen, ganska ojämn terräng som göra att det inte går att förvänta sig något spikrakt, men hon höll riktningen fint och fick vittring när hon kom fram, inte en enda stoppsignal ljöd i skogen. Troligen en anledning till att jag fortfarande var glad när vi gick hem. Jagade ett rådjur gjorde hon också, men på inkallningssignal vände hon, fick boll och godis som belöning!

Nu hoppas jag att min kropp kan läka ihop också så jag får sätta igång med klättringen igen. Skall 2012 bli året när jag klarar min första led i 7 registret? JA, det är klart!

Klagovisa

Var på lite större träning igår för första gången på några veckor.

Tror det gör väldigt gott att ha några veckor nervarvning. Trassa var inte alls så het och "steppig" som hon brukar vara när det är andra hundar med. Tyvärr var hon inte lydig heller.

Positivt:
Bra markeringar
Bra linjer till kända apporter

Negativt:
Dålig stoppsignal
Halvkassa ingångar
Inget direkt intresse av att följa tecken

Slutsats:
Fortfarande en självständig hund. Fortfarande en inkonsekvent ägare.

Tänker ibland att det har gått för långt, att hon för väl vet när hon inte måste lyda, att det aldrig kommer bli ordning på oss två. Men provet där hon fick 1:an, då var hon plötsligt så lydig som aldrig förr, antagligen för att det var lite "renare" upplagt.

Hon har ju rätt, i 80% av fallen när jag blåser stopp, kommer det en söksignal efteråt. Varför skall hon då inte förekomma lite och börja söka direkt? Jo, för nu kanske det är de 20% när jag skall skicka henne åt sidan. Skall jag aldrig träna med stopp och sen sök då? Eller går hon bara ner och söker för att hon redan har känt att det är vittring där? Jag vill stoppa henne innan hon söker när hon inte vet var det är för att hon skall få ner farten och inte bara springa över området. Jag vill att när jag blåser stopp skall hon titta på mig tills jag säger något annat. Jag vill att när jag säger något annat skall hon göra det jag säger och inte det hon har planerat.

Ja, det är helt enkelt mycket jag vill. Det är också mycket som hon vill. Vi kämpar vidare. Till våren skall vi ta ett förstapris till i öppenklass och till hösten skall vi ha vår premiärstart i elitklass. Mmm.. då är det bara att fortsätta kämpa och försöka hitta något som gör oss båda nöjda.

I den tidigare planen ingick också någon slags start i lydnad, just nu känns det inte så lockande. Kanske måste anmäla till en tävling där också för att komma igång. Nya regler efter nyår, lättare skall det bli. Kanske får vi en start ändå.

Riktig Jakt

Igår var dagen som jag har fasat för länge. Testa hur Trassa uppför sig på en riktig jakt! Vi (jag och Maggan) fick tack vare vår uppfödare komma ner till Varberg och "hjälpa till" på gårdagens jakt.

Ett väldigt trevligt arrangemang men god mat och sociala, glada människor. Första passet var på rapphöns. Jonatan som ledde jakten drev upp dem med hjälp av sin spaniel och vi satt och väntade, väntade och väntade.. Våran skytt träffade nog en, men den hittade vi inte igen.. istället fick vi prova att lägga ut en som var nyskjuten och den tog både Trassa och Thyra utan problem.

Trassa i väntan på fågeln som aldrig kom, såt 1

Efter lunch blev det andjakt istället, lite mer action där. Våran skytt sköt 5 änder som trassa apporterade snabbt och utan tvekan. Ljudnivån på hunden gick också upp motsvarande grad, men trots att hon var väldigt igång, så kunde hon lyssna på signaler och visade inga tendenser till att vilja söka vidare - hon var inte heller särskilt långt ifrån mig, så hon kanske inte tyckte det var värt risken..

Stolta andapportörer!

Nästa pass blev rapphönsen igen. Där fick vi stå som apportörer till Ola, tyvärr kom det inga fåglar i våran riktning, så det blev inga skott där. Jonatan hade lagt ut en fågel på en stig som han hade skjutit, så dit skickade jag Trassa som hittade utan problem. Vi fick också söka efter en fågel de inte hade hittat på morgonpasset, Trassa och spanieln sökte av samma område och tillslut hittade Trassa den, liten kall fågel.

Här trodde vi att dagen var slut, men en sista såt med änder skulle hinnas med. Här hade nog skyttarna tröttnat lite, så av ca 20 skott blev det en träff. Även här lade Jonatan ut några som spanieln hade hämtat så att vi kunde få träna lite på apporteringen. Första gick bra, när vi skulle hämta den andra lyssnade inte trassa särskilt bra, jag ville att hon skulle gå vänster men hon gick bara ut, men tillslut kom hon till rätt ställe. Den sista hon hämtade var skadeskjuten, hon fick tatt den först, sen smet den ifrån henne och hon kastade sig efter den och fick tag på den igen. Nu var jag beredd på att jag skulle vara tvungen att knäcka nacken på denna lilla and, jag hade försökt en gång tidigare, men blivit tvungen att be skytten om hjälp. Jag började snurra anden stannade upp, den sprattlade fortfarande, gjorde lite till, sprattlade, gjorde lite till och plötsligt lossar huvudet och jag skriker till och slänger den ifrån mig - trassa snabbt efter den och försöker sticka med den och anden - ja den flaxar fortfarande. Mycket obehagligt. Extra obehagligt eftersom alla står tio meter bort och tittar på.. och säger att "den är nog död nu".

Ja, alltid lär man sig något. Änder kan tappa huvudet och det kan röra sig MYCKET även om de uppenbarligen är döda och JA lite otäckt är det.. men konstigt nog väldigt spännande också!

ja, ja, här fick jag BÄRA Olas gevär en stund, Maggan fotar

Det tråkiga med dagen var Trassas passiva uppförande, hon var ganska gnällig hela tiden och jag lyckades inte få henne att sluta. Frågan är om hon bara skulle bli värre och värre med fler jakter eller om hon skulle lära sig att det är lite väntan men sen händer det något. Det sista är nog mer önskedröm. Karin sade att det kan vara bra om hon sitter i bilen under själva jakten och bara får vara med på eftersöken i början. Vi får väl se om vi får någon mer möjlighet att testa till att börja med. Arbetsmässigt var hon väldigt duktig och det verkade även jaktledaren tycka, så vi får hoppas på ett återvälkomnande.

Viltparad med delar av apportörskaran